Saker kanske ingen bryr sig om

Önskar att Frank Zappa fanns på Spotify.

Men icke.

Lisette trivs och mår bra.

Dock så är studion uppbokad två veckor framöver och jag vill få en chans att spela in diverse saker innan sommaren börjar på allvar.

Sommaren blir för mig att vandra runt på lindex lager, svettas floder, plocka kläder och tjäna pengar, medan folk utanför fördriver sin tid med att vandra fridfullt runt i gräs eller sand, svettas floder, plocka blommor och tjänar inga pengar alls.

Indien den 16 Augusti till den 12 September blir och andra sidan något att se fram emot. Och självklart att få komma tillbaka till min alldeles underbart spralliga, tokiga och musikaliska klass. Kommer sakna dom så som amerikaner saknar självdistans .

Mycket kärlek till MLP09!

Jazzen är inte död, den bara luktar konstigt.

Frank Zappa


Dagens låt:

Easy Star All-Stars – Money – Feat. Gary ”Nesta” Pine & Dollarman

/Lisette, backdrunk

lite om fördomar.

Omedvetna fördomar.

Dom är irriterande. Är det samhället i sig som ristat in dom i benmärgen på oss?

Ska ge er ett exempel: Här om veckan blev mina nycklar bestulna. Det är en lång historia i sig om hur nycklarna lyckades bli stulna, men dom låg i min låsta postbox bakom en låst dörr. Någon hade helt enkelt lirkat upp nycklarna med något och fått tag på dom. Nycklarnas försvinnande blev rätt jobbiga och komplicerade följder. Då blir man rätt irriterad. Och det första jag tänkte på när dom hade blivit stulna, som en blixt i skallen som jag inte kunde hejda, var att det säkert hade vart någon invandrare som hade stulit dom. Jag hajade till själv av min orättvist dömande tanke.

Jag måste nog påstå att jag inte alls är så fördomsfull och tror att alla invandrare är kriminella, att alla snaggade är nassar eller att alla modeintresserade personer inte har någon själ. Men den här tanken fann mig fortare än vad jag fann den..

Det gör mig irriterad.

Jag har blivit uppfostrad till att tycka att alla är lika mycket värda och allt sådant där. Sen har jag ju funnit mina egna uppfattningar genom livet och har aldrig tyckt att jag vart dömande mot invandrare, så där kan det ju inte komma ifrån, utan det måste komma ifrån samhället.. eller?.. Är det samhällets syn på invandrare som fick mig att få denna första tanke?

Eller är det kanske rent utav fegt utav mig att lägga över det här på samhället?

Jag diskuterade det hela med en vän och hon kände igen sig. Hon berättade om sin lärare som är aktiv feminist och för kvinnors rätt i samhället. En gång när hon åkte flyg och flyget helt plötsligt började flyga ostadigt var hennes första tanke ”Det är säkert en kvinnlig pilot.”. Precis som min dömande tanke om dom stulna nycklarna och invandrarna, fick hon också en ofrivillig dömande första tanke och blev lika förvånad som jag blev..

Är det för att vi fått lära oss från barnsben att kvinnor är ett svagare kön än män som fick henne att få denna första tanke?

Det är intressant men också otäckt.

Vill inte att folk ska få fel uppfattning om mig genom detta inlägget, jag har verkligen INGET emot invandrare!

Hoppas ni förstår på rätt sätt..

Dagens låt:

Detektivbyrån – Om Du Möter Varg

/Lisette, klappa fisk

Ilska.. eller något.

Vad gör dig lycklig?

Vad får dig att gå upp på morgonen?

Är det en längtan efter en bättre framtid eller att du faktiskt trivs i det vi kallar för NU?

Jag har tänkt på en ilska, irritation eller frustration som vissa folk kan visa när dom tycker att andra personer tycker om ”fel” saker eller gör ”fel” val i sina liv.

Som när unga personer väljer att skaffa barn till exempel. Jag har vart en av dom som blivit förvånansvärt irriterad när jag hört unga bekanta som valt

skaffa familj väldigt tidigt..

När jag nu suttit och funderat på varför jag blivit så arg för att någon annan väljer att ta detta steg i sitt eget liv, har jag kommit fram till att det egentligen handlade om mig (som dom flesta oförklarliga irritationerna gör).

I min värld skulle jag inte vilja ha barn nu eller skaffa mig ett fast liv så tidigt.. Sen har jag vart rädd för att barnet ska komma i kläm mellan omogna föräldrar (vilket jag själv har en stor erfarenhet av). Jag gick nästan runt och var rädd för att jag skulle ”råka ut” för det, konstigt nog. Råka få familj tidigt och inte hinna med allt det jag vill hinna med. Vilket är lite komiskt, man skaffar ju inte barn ofrivilligt precis.

I vilket fall, min rädsla förvandlades till ilska mot andra som faktiskt ville ta det steget så tidigt.

Nu ser jag det hela med andra ögon. Om jag spinner vidare på exemplet med det här att skaffa barn tidigt, vissa känner att det är dags redan då och det är kanske är det som gör deras liv lyckligt. Jag har vänner som faktiskt skaffat barn tidigt och ingen utav dom skulle jag klassa som en dålig förälder! Dom lever för sina barn och vet vad dom håller på med.

Sen finns det andra saker folk brukar störa sig på. Som att grannen skaffat sig en ful ny bil, är det egentligen du som vill ha en ny bil då?

Eller att en vän har valt fel sorts man, kan du inte bara acceptera hennes val? Är det du som är missnöjd med din egen man eller är du själv rädd för att träffa ”fel” sorts man?

Eller att föraren framför dig åker enligt dig onödigt fort. är det egentligen du som öskar att du vågade köra så fort?

Jag kan fortsätta i evigheter.

Det är viktigt att faktiskt gå till sig själv innan man ödslar energi på att vara arg på andra.

Vad är det man brukar säga..

Det finns ett ordspråk som handlar om att man inte ska racka ner på andra om man själv inte är ”perfekt”. Vad är det för ordspråk jag syftar på? Har för mig att det hade något med en flis att göra.. Har letat runt på nätet men hittar inte mitt ordspråk.. Det är lite irriterande. Hjälp mig!

I vilket fall så har vi människor lätt för att prata illa om andra och andras liv när vi har en låg självkänsla, för att på något vis höja upp oss själva. Det händer oftast omedvetet, jag har känt av det själv. När jag funnit mig i harmoni och hög självkänsla har jag inte haft behovet att se ner på andra. Nu har jag inte haft som vana att snacka skit om människor, men en groda har väl halkat ur någon gång. Ingen är perfekt. Alla har vi något gott och ont i oss.

Huvudsaken är i vilket fall att jag NU inte ser anledningen i att irritera sig på andras liv (om ingen blir skadad eller illa behandlad).

Bla bla bla..

Dagens låt:

The Cure – Close To Me

/Lisette, filmnatt

Saknar en viss katt..


Indien, vi ska allt ses.

Flyg till INDIEN är betalt!

Och en fet bok för backpackers i Indien är inhandlad.

Jag och Emma åker den 16 Augusti till Delhi och kommer hem den 12 September.

Tanken är att vi ska åka tåg hit och dit i detta färgglada land tills vi fått sett och upplevt det vi vill se och uppleva.

Idag bläddrade jag igenom en av mina många dagböcker. Det är med lättnad och ångest jag läser den, när jag väl tar mig tiden att kolla igenom vad jag tyckte och tänkte för några eller flera år sedan.

Det är skönt att man inte behöver gå igenom vissa delar i livet igen, och att jag tillslut förstått att jag väljer själv hur mitt livet ser ut nu.

Om du skulle behöva gå igenom en viss period i ditt liv igen, vilken tid skulle du välja då?

Jag tvivlar på att det är någon som vill gå igenom högstadiet igen.. eller?!

Högstadiet, en period fylld med osäkerhet, längtan till att bli äldre och ångest.

Fy.. fortsätter att fundera lite på perioderna tills i morgon.

Då kanske jag har kommit fram till något vettigt..

Nu ska jag spela spel och lyssna på bra musik med en rödhårig herre.

M.I.G tror jag bestämt att spelet heter.

Dagens låt:

Peter Bjorn And John – Lay It Down

/Lisette, Indienlängtan

P.S Försöker sälja min gasspis. Är du sugen på att äga en? http://www.blocket.se/goteborg/Fin_GASSPIS__Electrolux_EKG6745X_27409846.htm?ca=15&w=1

Har du fobier eller tvångstankar?

Jag är en skrockfull person.

Kan inte gå på A-brunnar, lägga nycklar på bordet, gå under en stege, sjunga innan jag ätit frukost eller säga tack när någon önskar mig lycka till. För det här betyder otur..

Vet inte om jag egentligen tror på det, men det sitter lite för djupt in för att jag ska sluta gå efter dom här löjliga fasonerna. Om jag nu skulle få för mig att gå på en A-brunn, så skulle jag bara gå runt och tänka på det hela tiden tills jag tillslut gjort något otursaktigt, och då skyllt på att det var för att jag gick på den där satans A-brunnen.

Men egentligen är det bara trams trams trams.

Klart att lägga nycklar på bordet inte gör mig en mer oturlig person, men som sagt så sitter det inne i benmärgen på mig och jag skulle aldrig få för mig att göra det medvetet.

Jag tror inte på ödet, men på den fria viljan.

Tror inte att allt redan är förbestämt, utan jag tror att jag har otroligt mycket själv att göra med hur mitt liv är, blir eller formas till.

Men jag tror en liten bit på karma. Sådant jag gör mot andra kommer tillbaka till mig. Det har jag också märkt.. Att så är fallet.

Jag minns första gången jag snattade. Tänker inte nämna när, hur, vad eller varför, men ja, det har hänt. Från en början kändes det helt ok, eller inget speciellt snarare. Det bara var, fast en gnutta av förvåning, jag är verkligen inte personen som snattar. Men efter någon dag kändes det otrevligt och dåligt. Dåliga saker och ting började hända mig, och jag var helt övertygad om att det var för att jag hade stulit något som inte tillhörde mig. Så jag gjorde mig snabbt av med det jag hade snattat och till och med lite saker som faktiskt tillhörde mig. För att straffa mig själv på något vis..

Nja, den där lilla saken jag snattade var nog inte anledningen till att smådåliga saker och ting hände mig, men jag tror att undermedvetet gick jag runt med en negativ energi triggat mot mig själv, för att jag hade vart oärlig. Och en människa full med negativ energi brukar det hända små oturliga saker för.

När man är harmonisk och lycklig brukar också allt gå rätt bra, för man ser världen med andra ögon, och världen ser dig med andra ögon.

Snart ska resa till Indien bokas!

Om några dagar för att vara exakt.

Dagens låt:

Projektet – Sånna Dar

/Lisette, något bra och dåligt